Caroline Schagerholm

Stipendiat 2019

“En fanfar för Caroline som med forskningsglädje,
fylld av internationella utblickar,
inspirerar KI-studenter och skolelever att forska
samt blåser liv i konserter och spex
med sång och valthorn, trummor och trumpet”

Caroline Schagerholm

 

“Forskningen har lett mig ut i världen”

 

Drömmen för 2019 års stipendiat, Caroline Schagerholm, var först att bli uppfinnare. (Målet var skapa en evighetsmaskin!) Nästa dröm var att bli professionell musiker, att få spela valthorn och framföra verk av favoriter som Beethoven, Bach, Stravinsky och Wagner.

Under tre terminer studerade hon vid musikhögskolorna i Ingesund och i hemstaden Göteborg. Men ju längre hon studerade desto större blev hennes intresse för vetenskap och blekare blev musikerdrömmen. ­Det berodde också på de grundläggande skalövningarna.

– Det är inte roligt att stå öva skalor hela dagarna, men det måste man göra, om man ska bli en riktigt bra musiker. Det räcker inte med att man älskar att spela tillsammans i en orkester, säger Caroline.

Hon satsade i stället på läkarutbildningen (avslutar snart termin 10) och har musiken som ett stort fritidsintresse. Hon hoppar in på evenemang här och var där det behövs en hornist, trumpetare, slagverkare eller sångare. Hon spelar i Medicinska Föreningens orkester Blåslaget, trummar, sjunger och arrangerar sångstämmor i kårspexen,

ROSENBÖNOR VÄCKTE INTRESSET

Att det blev studier i medicin hänger ihop med ett lyckosamt projektarbete vid Hvitfeldska gymnasiets linje för Internationell Baccalaureate. Hon gjorde experiment med rosenbönor, Phaseolus Coccineus , en ärtväxt, för att se hur tillväxten påverkades av olika inverkan på rotsystemet.

– Det var jättekul att djupdyka i ett ämne som jag inte hade någon aning om. Det är precis vad jag nu gör i min forskning, djupdyker för att hitta pusselbitar till bröstcancer.

Gymnasieprojektet resulterade i ett bidrag till utställningen Unga forskare, som prisbelönades med en stipendieresa till The International Wildlife Research Week i Schweiz.

Det lede i sin tur till flera år av engagemang i organisationen Unga forskare, bl a vid internationella evenemang i Japan och USA och som handledare vid AstraZenecas sommarforskarskola.

De senaste tre åren har Caroline under kvällar, helger och sommarlov ägnat sig åt att forska vid laboratoriet för patologi och cytologi vid Södersjukhuset. Hon tillhör gruppen kring docent Johan Hartman vid Institutionen för patologi och onkologi. Gruppens forskning syftar till att förbättra diagnostiken av patienter med bröstcancer, så att behandlingen kan anpassas efter varje individ.

Johan Hartman räknar med att Caroline snart ska kunna registreras som doktorand. Arbetstiteln för avhandlingen är Deciphering endocrine resistance in breast cancer – Endoresist. Det handlar om att studera varför patienter med bröstcancer kan bli resistenta mot sin hormonbehandling.

CANCERFORSKARE AV EN SLUMP

Caroline hamnade i gruppen på ett litet slumpartat sätt. I början av läkarutbildningen forska kring fettcellernas grundläggande cellcykel.

När hon senare hörde att Johan Hartman behövde en medarbetare sökte hon uppdraget och blev fascinerad av bröstcancerforskningen.

Hon säger att många forskande studenter vid KI har inlett forskarbanan på liknande slumpmässigt sätt.

– Trots att studenterna och forskarna finns på samma begränsade geografiska område, så har vi nästan ingen kontakt med varandra. Forskarna vill gärna ha hjälp i sin forskning och studenterna vill gärna forska – men ändå möts vi inte!

STARTADE “STUDENTER I FORSKNING”

För att råda bot på problemet grundade Caroline för ett par år sedan Studenter i forskning i Stockholm, en grupp som når omkring 500 personer från olika utbildningar vid KI.

Caroline har tillsammans med andra i styrelsen upprättat en lista med ett 80-tal handledare som är intresserade av att ta emot studenter. Gruppen arrangerar träffar med handledarna, workshops och seminarier.

För att hinna med studierna, forskningen, musicerandet och engagemang i Medicinska föreningen och annat är Caroline noga med att strukturera sin tid.

Hon tar hon hjälp av en whiteboard hemma på väggen, där hon skriver upp alla engagemang för den kommande veckan. Först kommer alla aktiviteter som kräver obligatorisk närvaro. Luckorna som uppstår fyller hon med aktiviteter som tentaläsning, forskning, musik och annat.

– Ju fler obligatoriska moment vi får under utbildningen, desto mer har jag insett, att måste jag strukturera och organisera min tid för att kunna och hinna göra allt som jag vill.

INSPIRATION I OPERATIONSSALEN

Hon siktar mot att bli en klinisk läkare som också forskar. Hon vill gärna specialisera sig inom kirurgi eller anestesi, är förtjust i att arbeta med händerna. Kirurgikursen beskriver hon som en aha-upplevelse.

– Stämningen i en operationssal är mycket speciell, fylld av extrem koncentration och professionalism. Alla i rummet samarbetar med samma totala fokus: Att lösa patientens problem.

Under våren 2020 får hon möjlighet att fördjupa sig i kirurgi, då hon ska tillbringa två månader vid Albert Einsteins College i New York för att lära sig trauma- och transplantationskirurgi.

Det är oklart om valthornet får plats i packningen. Kanske finns det rum för trumpeten och några trumpinnar. The Doctors Orchestra Society in New York kan behöva förstärkning. Mottot passar bra: “Music Heals”.

Barbro Westman Tullus